Orden kommer från min pappa som ligger svårt sjuk i sjukhussängen. Genom mina tårfyllda ögon ser jag en tår rinna nerför hans kind. Medan jag försiktigt torkar den, tittar jag in i hans bruna fina ögon och säger:
– Du kommer alltid att vara med mig pappa. Jag lägger mig på hans bröst och kramar om honom medan jag gråtandes fortsätter:
– Jag kommer att sakna dig också. Men jag vet att du kommer att finnas med mig. Jag vet det.
– Det är bra Karin, det är bra, viskar han medan han lägger armarna om mig.
Jag kommer för alltid att bära med mig den stunden. En stund av total närvaro och sanning. Två dagar senare somnar han in.
Älskade pappa. Min starka och samtidigt väldigt sårbara och sköra pappa. Trots din ibland hårda fasad, vet jag ju att ditt hjärta var av guld. För oavsett vilken situation som uppstått, så har du ALLTID ställt upp för mig och för alla dina nära och kära. Och när människor, djur eller natur farit illa, har din omtanke visat sig i både handlingar och medkänsla. Du har ju alltid haft nära till tårar – både av glädje och sorg – men kanske än mer sedan du blivit lite till åren.
Jag tror att jag i en annan tid och dimension, valde dig till att bli min pappa i det här livet. Inte bara för att du alltid skulle visa mig ovillkorlig och innerlig kärlek. Utan också för att jag skulle lära mig att förstå, att vi alla gör våra egna livsval utifrån de erfarenheter livet ger oss. Jag vet att du inte alltid har haft det så lätt pappa, och att man ibland faktiskt inte orkar ta tag i det jobbiga. Men jag vill att du ska veta att jag har sett din smärta, även om du har gjort allt du har kunnat för att dölja den.
Jag är ledsen för att jag inte alltid riktigt förstått eller accepterat dina val. För gudarna ska veta att vi har haft våra duster, du och jag. Men lika snabbt som vi har brusat upp, har vi försonats och slutit fred. Ofta i tårar och med en försäkran om att vi ju älskar varandra och bara vill varandra väl. Men idag förstår jag att du alltid har gjort det bästa som du har kunnat, och mer kan jag inte begära.
Din och min relation har varit en av de ärligaste jag har haft. Även om det ibland har varit jobbigt, är jag väldigt tacksam eftersom det har fått mig att inse, att det är så jag vill att alla mina relationer ska vara. Jag har alltid känt mig trygg med att få vara den jag verkligen är tillsammans med dig.
Men tänk att det skulle bli så här pappa. Ett nytt äventyr väntar ju precis runt hörnet för mig och min familj – och du skulle ju vara med på det! Det var min plan! Men du hade uppenbarligen egna äventyrsplaner på gång. Du kände att det var dags nu, att lämna det här jordelivet för att bege dig iväg med din älskade Lena, som väntat på dig. Och det var väl givet att det skulle bli på er 29-åriga bröllopsdag, så att ni verkligen fick något att fira!
Men du är ju aldrig längre bort än att när jag tänker på dig, så vet jag att du finns hos mig. Och när jag behöver din hjälp, vet jag att du kommer se till att jag får den. Så, min kära kära pappa. Vi får låta oss tröstas av vetskapen om att vi är för evigt sammanlänkade genom vår kärlek till varandra. Jag vet det, för jag känner det redan. Och jag vet att du gör det också.
Jakten på mening 