Peace starts with me

”Varför går det inte som jag vill?”
”Jag ville inte att det här skulle hända!”.
”Varför pågår det så mycket elände i världen?”.
”Det här är så typiskt min otur!”.
”Vad håller folk på med egentligen?”.
”Varför sa den personen så till mig?”

Så många frågor. Så många tankar och åsikter. Ofta om saker som ligger utanför vår kontroll och som vi inte kan påverka. Så ofta som vi känner frustrationen bara växa och växa. Över oönskade situationer, saker som händer, eller sådant som andra människor gör. Så mycket energi som går åt till ingen nytta. Bara till vår egen onytta faktiskt (och även för människorna runtomkring oss).

Jag har själv levt såhär och gör det till viss del fortfarande. Tagit många saker personligt och ifrågasatt hur människor kan bete sig på sätt som jag ogillar. Samt har jag ofta ifrågasatt varför jag fått uppleva så mycket motgångar eller svåra situationer. Eller varför världen ser ut som den gör, med krig/konflikter och alla möjliga slags hot mot vår miljö.

Människors lidande

Det visar sig, att det jag (och du och alla andra) upplever som ledsamt och frustrerande i livet, kan beskrivas som lidanden. Och eftersom ”inget är nytt under solen”, har människor under tusentals år upplevt detsamma.

Upplysta mästare eller andra andliga lärare har i alla tider betonat livets förgänglighet – att ingenting är bestående. Att våra liv garanterat kommer att innebära förluster av människor, situationer eller saker. ”This too shall pass”; ”Även detta är övergående”. Men också, det blir inte alltid som vi vill eftersom oönskade händelser är oundvikliga.

Vi vet det egentligen allihopa, men vi vill oftast inte kännas vid att det är så. Vi blundar för det och när något oönskat sen händer misströstar, bedrövas eller chockeras vi av det inträffade – vi lider. Men det många av oss inte inser är att det egentligen inte är situationen i sig som gör att vi lider – det är vår egen uppfattning om den.

Lidande – eller utveckling

För allt som händer i våra liv är egentligen neutralt. Det är olika slags händelser. Men det är vi själva som väljer hur vi ser på det som händer. Vi värderar det alltid, oftast som antingen bra eller dåligt. Alternativt som rättvist eller orättvist.

När vi hamnar i en situation vi inte vill vara i eller när något händer som vi inte önskar, kan vi fråga oss själva:

• Kan jag påverka situationen själv på något sätt?
  Exempelvis att lämna en relation jag inte blir bra behandlad i. Sluta på en arbetsplats som jag inte trivs på. Börja ta initiativ till att göra saker, eller ta kontakt med andra människor om jag känner mig ensam. Ta bättre hand om min hälsa om jag lever osunt och därav mår dåligt. Engagera mig och ta aktiv ställning för frågor som jag brinner för i samhället.

Om inte:

• Situationen ligger utanför min kontroll.
  Exempelvis inställda/försenade tåg, ”dåligt väder”, jag fick inte jobbet jag ville ha, ”idioter” i trafiken, ”idioter” på jobbet, korrupta makthavare, djurplågeri, oljeutsläpp i haven, hjärtesorg, ofrivillig barnlöshet eller bortgång av anhörig etcetera, etcetera. Listan kan göras hur lång som helst…

När oönskade situationer uppstår som vi faktiskt inte kan göra något åt, har vi två val. Antingen väljer vi att acceptera det som händer. Eller så gör vi motstånd.

När vi accepterar det som händer utan att värdera det, händer det något. När vi stannar upp och bara observerar, infaller sig ett lugn. Ett lugn som ger plats för en utveckling av oss själva och av vår förståelse för livet. Vi konstaterar: ”Det är som det är”. Helt enkelt. Även fast det definitivt inte är enkelt. Snarare kanske det svåraste vi någonsin kan lära oss att göra.

Finns det något för oss att lära av situationen – antingen om oss själva eller om andra? Något som vi kanske kan använda för att göra oss själva och världen lite bättre. På så sätt väljer vi också att leva mer medvetet.

När vi tvärtom gör motstånd mot situationen – vi vill inte ha den och blir arga och frustrerade – då fastnar vi i de negativa känslorna. Vi är omedvetna ”offer” för omständigheter och undrar varför saker inte går vår väg. Varför universum eller livet vill oss illa.

Men med detta tankesätt, kan ingen utveckling ske.

En förgiftning av oss själva och vår värld

Samtidigt förgiftar vi våra kroppar och sinnen med negativa tankar och känslor, och även vår omgivning. För, förutom de uppenbara effekterna av ilska och hat i världen (såsom krig och konflikter) så kan man se att även vi som individer skadar oss själva med dessa känslor. Forskning visar att ofta frekventa och långvariga tillstånd av ilska och negativitet försvagar immunförsvaret samt ökar risken för hjärt-/kärlsjukdomar. Även för stroke.

Det finns ett talesätt som säger: ”Att känna ilska mot någon, är som att själv ta gift och förvänta sig att den andre blir sjuk”. Det är som att vi tänker att vi straffar den andre med att tycka illa om denne, fastän dem vi egentligen straffar är oss själva…

På min egen utvecklingsresa genom livet, är de här insikterna av väldigt stor betydelse. För jag förstår nu att jag själv har tagit på mig mycket lidande och att jag faktiskt har valt att göra det. Men jag såg aldrig att jag hade något annat val, för hur kan jag välja att blunda för de hemskheter och orättvisor som händer i världen? Eller att inte reagera på hur dåligt eller oansvarigt vissa människor beter sig. Det är ju både egoistiskt och ansvarslöst, tyckte jag.

Såsom inuti, såsom utanpå

Idag förstår jag att när jag själv väljer att lida; att må dåligt och att sprida negativa tankar och känslor omkring mig, bidrar jag inte bara till mitt eget utan också till världens lidande. Men när jag istället accepterar det som händer – utan att göra motstånd – så bidrar jag både till min egen och till världens utveckling. Jag väljer då att agera på ett medvetet sätt, som gör mig både lugnare och förståndigare. Istället för att reagera, omedvetet och utan förstånd.

”Fred börjar med mig”

En människa jag mötte i ett arbetssammanhang för över 20 år sedan, sa något som jag uppfattade som väldigt klokt och insiktsfullt och som jag har burit med mig sedan dess. Han var läkare och pratade med en person som uppfattade sig själv vara ett offer för olika slags omständigheter i livet. Personen uttryckte hur vissa personer alltid visste vad de skulle säga och göra för att få honom arg och ur balans – att ”de visste precis vilka knappar de skulle trycka på”. Läkaren svarade honom då: ”Men vems är knapparna som dom trycker på…?”.

Det jag kan påverka och ta ansvar för är mina tankar, känslor och beteenden. Här och nu, just i den här stunden. När jag prioriterar att ta hand om mig själv och ser till att jag mår bra, samt stannar upp och reflekterar och inser att jag alltid har ett val – oavsett vad som händer mig – kan jag välja att sprida kärlek och positiv energi runtomkring mig. Vilket i sin tur ger ringar på vattnet som kan påverka andra positivt. Som sen kan skickas vidare. Och så vidare.

Numera förstår jag att det är så jag tar mitt ansvar i den här världen. Inte genom att (omedvetet) bidra till eller försöka axla mina egna och världens alla plågor.