
Har du någonsin tänkt på hur mycket du klagar, kritiserar eller skvallrar när du pratar med andra människor? På hur mycket av det som kommer ut ur din mun, faktiskt ger negativa ringar på vattnet i din omgivning? Det kan handla om alltifrån vädret, grannar, släkt, samhället, egna krämpor, jobbet – you name it!
Det har jag.
Jag kom i kontakt med temat för ovanstående bok under en utbildning jag gick för cirka tio år sedan. Under utbildningen hörde jag för första gången att det tar 21 dagar för hjärnan att bryta en vana. Oavsett om du exempelvis vill bli hälsosammare, våga säga nej eller vill tänka mer positivt. Det handlar om att ”om-formatera sin mentala hårddisk” kan man säga. En av utbildningsledarna berättade om sin egen resa mot att bli klagofri, vilken fascinerade mig. Den hade nämligen tagit flera månader – mer än ett halvår! Det kan ju inte stämma, tänkte jag. Hur svårt kan det vara? Men hon var ju inte ensam om det, vilket jag snart skulle komma att inse.
Jag började då söka på det här begreppet och hittade mycket information online. Idén om ”A Complaint Free World” kommer från pastor Will Bowen i USA, som under en predikan 2006 sa till sin församling att han ville göra världen till en klagofri zon. För enligt honom är de flesta människor överens om en sak:
- Det klagas för mycket här i världen
- Världen ser inte ut så som vi skulle vilja ha den
Klaga: Att ge uttryck för sorg, bedrövelse, smärta eller missnöje.
Han ville börja med församlingen och delade ut lila armband till dem, tillsammans med en uppmaning: ”Varje gång du kommer på dig själv med att klaga, ta av dig armbandet och flytta det till andra handleden”. När man lyckats ha kvar armbandet på samma arm under 21 dagar, har man brutit vanan av att klaga.
Bättre hälsa, bättre relationer och mer glädje
Idén har spridits till miljontals människor över världen som har antagit utmaningen. Berättelserna om hur detta förändrat människors liv fascinerade mig än mer! Mindre smärta, bättre hälsa, bättre relationer, bättre arbete, mer harmoni och glädje i livet. Det lät ju helt fantastiskt! Av att sluta klaga – vad har jag att förlora?! Jag tänkte då att jag skulle göra det, men först kanske ”mjukstarta” lite. Att börja uppmärksamma mina egna tankar och det jag säger. Att bli mer medveten.
Jaha, men det visade sig ju vara så svårt att jag till slut ledsnade. Jag läste också att genomsnittstiden för att blir klagofri var någonstans mellan fyra till sex månader(!). Med tiden ”glömde” jag väl också bort mer och mer av det som jag läst, som varit så otroligt inspirerande och positivt. Det var så mycket enklare att fortsätta göra som jag brukade göra – att klaga över saker och ting…
Mina tankar skapar mitt liv
Att fortsätta med något som jag vet är dåligt, bara för att det är enklare för mig, visar ju hur svårt det är att faktiskt bryta en vana. Att medvetet tänka om, istället för att på automatik bara ”köra på”. Även fast jag också vet att jag har mycket att vinna på att tänka om.
Det verkade som att jag inte skulle komma undan den här utmaningen, för den återkom till mig på olika sätt. Saker jag antingen hörde eller läste i andra böcker påminde mig om den här idén. Tanken om att sluta klaga var tilltalande, även fast jag visste att det var svårt. Så jag bestämde mig för att köpa boken på ovan bild. Nu jäklar tänkte jag, nu ska jag bli klagofri!
Så jag började läsa och fastnade direkt för den underhållande och lättsamma tonen i boken, samtidigt som budskapet kändes så stort och djupgående.
Vi skapar våra egna liv i varje ögonblick med de tankar som vi ägnar mest uppmärksamhet. Eftersom vi alla är den del av den här världen, påverkar vi också vårt kollektiva medvetande. Många börjar idag förstå att våra liv, vårt samhälle, vår politiska situation, vår hälsa och faktiskt också det allmänna tillståndet i världen är en manifestation av de tankar vi tänker och de handlingar som dessa tankar leder till.
Den här idén är inte ny på något sätt. Enligt Bowen har framstående filosofer och lärare berättat om det här i tusentals år. Detta var inte heller nytt för mig, jag har vetat det sen länge:
Change your thoughts and you´ll change the world
PlentifulEarth.com
Men som sagt, att förändra en vana är något av det svåraste man kan göra. Vilket sannerligen blev tydligt för mig, när jag återigen bestämde mig för att sluta klaga – dock utan armband till att börja med. Jag blev återigen mer medveten om hur mycket både jag själv och andra jag pratade med klagade. Jag höll ut längre än tidigare och stoppade mig själv vid flera tillfällen när jag var på väg att säga något negativt, skvallra eller kritisera någon eller liknande. Men fortfarande, inget armband… Snart var jag tillbaka igen, dock med ännu lite mer medvetenhet om klagomålen från både min egen och andras mun. Men ingen riktig förändring.
Suck!
Vilja – och uthållighet
Det började sen komma en insikt till mig, lite smått. Jag som skyllt på hur svårt det är att förändra en vana och liksom gömt mig bakom det. Visst, det är viktigt att förstå att det är en ansträngning. Men vad det egentligen handlar om, är ju om jag verkligen vill det eller inte. Vilket jag nu börjar inse att jag faktiskt inte har velat, riktigt. I boken kan man läsa om alla anledningar vi har för att vilja klaga eller kritisera. Bland annat för att få sympatier eller uppmärksamhet, eller för att vi vill känna oss mycket bättre än och/eller framstå ”i bättre dager” än andra.
Så, det handlar alltså om att:
När jag inser att det jag vinner när jag slutar klaga, är mer värt än det jag ”vinner” när jag klagar (alltså andras uppmärksamhet, bekräftelse eller att jag känner mig lite bättre än någon annan), då kommer jag att vilja göra förändringen. När jag dessutom inser att jag behöver vara uthållig eftersom vinningen kommer på lite längre sikt, än den omedelbara tillfredsställelsen i att få någons medhåll eller sympati, så är jag nog nästan där.
Dags för den verkliga förändringen
Så när jag i helgen närvarade på en workshop ”Ikigaikompassen”, som livscoachen och min goda vän Malin Bjerkestig höll i, var det som att jag ännu en gång fick chansen att faktiskt göra detta, på riktigt! Bland flertalet spännande uppgifter skulle vi sätta upp olika tre-månaders mål, varav ett var inom ”god hälsa”. Det tog inte lång stund innan den här utmaningen började cirkulera i mitt huvud. Det var som att nu, nu skriver jag ner detta på papper som ett mål som jag har tre månader på mig att göra. I bästa fall! Kanske tar det längre tid, men då är jag i alla fall på väg – på riktigt!
Så från och med imorgon, den första februari 2023 börjar jag (ännu en gång!) min väg mot att bli klagofri. Den här gången med armbandet på!
Wish me luck!
